Kärlek, anknytning och känslomässig närhet, och varför relationer ibland är svåra

Inom känslofokuserade terapier ses kärlek, ömhet och omsorg som våra mest grundläggande och livsviktiga känslor. De är det som får oss att knyta an till andra människor och får relationer att kännas meningsfulla. Samtidigt kan relationer vara svåra.

Kärlek handlar om vår naturliga längtan efter närhet, samhörighet och att betyda något för någon eller att älska någon. Inom affekteori ses kärlek som en av de mest centrala grundaffekterna.

Kärlek betraktas som en djup och medfödd emotionell kraft som hjälper oss att skapa, upprätthålla och skydda relationer. Kärlek fyller flera viktiga psykologiska och biologiska överlevnads- och fortplantnings funktioner. Kärlek och känslomässig närhet aktiverar hjärnans belönings- och trygghetssystem. Frisättning av bland annat oxytocin, dopamin och serotonin bidrar till minskad stress, ger en ökad känsla av trygghet och stärker vår förmåga att skapa starkare band till andra. Känslan är ofta tydlig för oss i kroppen som det där pirret som får oss att vilja närma oss varandra!

Känslan hjälper oss att knyta band till andra människor och skapa livsviktig samhörighet och tillhörighet. Genom kärlek upplever många att livet får mening och riktning, och den bidrar ofta till vår känsla av värde och identitet.

Kärlek driver också omsorg och ansvar då den väcker en naturlig vilja att skydda, stötta och bidra till andras välbefinnande. Dessutom fungerar kärlek som en stabiliserande kraft i relationer. Den gör det möjligt att hantera konflikter, känna frustration eller ilska utan att vilja förstöra relationen, och den hjälper människor att reparera relationer efter svårigheter.

Varför relationer ibland är svåra

Samtidigt är kärlek en stark känsla som gör oss sårbara. När vi älskar någon öppnar vi oss emotionellt och gör oss beroende av relationen. Det innebär en risk att bli avvisad, att förlora någon eller att känna skuld och ansvar gentemot den andre. Kärlek kan ofta vara förknippad med viss ångest om vi inte lärt oss att närhet är tryggt.

Inom känslofokuserade terapiformer som Affektfokuserad terapi och ISTDP beskrivs detta ofta som ett mönster där kärlek aktiverar ångest, vilket i sin tur leder till att olika psykologiska försvar utvecklas för att skydda oss från smärtsamma känslor. Dessa försvar kan ta sig många olika uttryck. För att bara ge några exempel kan en person kan dra sig undan känslomässigt och blir praktiskt orienterad, bli överdrivet självständig eller rationalisera bort sina behov av närhet. Andra kan bli kritiska mot personer de egentligen bryr sig om, fokusera starkt på prestation istället för relationer eller ta stort ansvar för andra och anpassa sig samtidigt som de bortser från sina egna behov. Detta skapar ofta en inre konflikt där man både längtar efter närhet och samtidigt skyddar sig från den.

När kärlek blockeras eller blir svår att uppleva fullt ut kan det påverka människors liv på flera sätt. Det kan visa sig som ensamhet trots att man har relationer, svårigheter med intimitet, återkommande relationsproblem eller en känsla av tomhet och meningslöshet. I känslofokuserade terapier är ett mål ofta att hjälpa människor att återfå tillgång till sina genuina känslor av kärlek, samtidigt som de utvecklar förmågan att kunna hantera den sårbarhet som följer med dessa känslor. När vi kan uppleva och uttrycka kärlek mer öppet och autentiskt ser vi ofta att relationer fördjupas, empatin ökar och känslan av mening i livet stärks.

Ömhet En annan sida av känslan är ömhet som också fyller en funktion i vår anknytningsförmåga att skapa nära och trygga relationer. Ömhet kan beskrivas som en mjukare och mer varsam dimension av kärlek, där känslan ofta präglas av värme, mildhet och en vilja att möta någon med försiktighet och omtanke. Den riktas vanligtvis mot personer som betyder mycket för oss och signalerar att relationen är värdefull och värd att skydda.

Ömhet fyller flera viktiga psykologiska funktioner. Den bidrar till att skapa och stärka emotionell bindning mellan människor och hjälper oss att uppleva närhet och trygghet i relationer. Genom ömhet utvecklas empati och förmågan att uppfatta och svara på andras känslomässiga behov. Ömhet har också en lugnande och reglerande funktion. Den kan minska upplevelser av hot, mildra aggressiva impulser och skapa en känsla av säkerhet och tillit i relationer. I konfliktsituationer kan handlingar utifrån ömhet hjälpa oss att återknyta kontakt och reparera relationer efter att de utsatts för påfrestningar.

Samtidigt innebär ömhet en särskild form av sårbarhet. Att känna och visa ömhet innebär ofta att vi öppnar oss emotionellt och visar att någon har betydelse för oss. Vi blir rörda och berörda. För personer som tidigt i livet har lärt sig att sårbarhet är förknippad med risk kan ömhet därför bli en känsla som väcker ångest. Och ångest försöker vi alltid bli av med, ibland genom omedvetna eller medvetna försvar.

Dessa försvar kan ta sig uttryck i att man blir distanserad, ironisk eller överdrivet rationell i situationer där ömhet annars skulle kunna uppstå. Vissa kan dra sig undan när relationer fördjupas, medan andra kan fokusera på att ta hand om andra på ett sätt som saknar känslomässig närvaro. Det kan skapa en situation där man har en stark längtan efter närhet men samtidigt upplever svårigheter att stanna kvar i känslor av värme och kontakt.

När ömhet blockeras kan det påverka relationer genom att de upplevs som mer funktionella än känslomässigt levande. Det kan leda till svårigheter att uttrycka uppskattning, att visa värme eller att ta emot närhet från andra. I mitt terapeutiskt arbete hjälper jag till med att gradvis komma i kontakt med ömhet och utveckla förmågan att tolerera den sårbarhet som följer med känslan. När människor får större tillgång till ömhet ser man ofta att empati, emotionell närhet och relations kvalitén fördjupas. Ömhet syftar alltså till att skapa trygg anknytning, stärker empati och bidrar till att skydda och reparera relatio Att kunna uppleva och uttrycka ömhet ses därför som en viktig del av människans emotionella utveckling och förmåga att skapa genuina och hållbara relationer.

Omsorg handlar mer om hur vi handlar utifrån denna anknytningskänsla. Det kan innebära att vi vill skydda någon, att vilja hjälpa eller ta hand om någon annan eller oss själva (självomsorg). Även att känna ansvar och empati för andra. Omsorg är ett av våra genuina uttryck för kärlek.

I terapi arbetar jag ofta med att hjälpa patienter att både uppleva och uttrycka kärlek och våga känna dessa känslor eftersom just kärlek, ömhet och omsorg ofta är nyckeln till trygga, levande relationer och bidrar till psykiskt välbefinnande. Relationer är livsviktiga för oss!

Lästips:

von Below, C. (2013). Anknytning i relationer: Förstå och förändra anknytningsmönster. Natur & Kultur.

Johnson, S. M. (2008). Hold me tight: Seven conversations for a lifetime of love. Little, Brown Spark.

Kärlek, ömhet och omsorg i nära relationer

Referenser:

Bowlby, J. (1969). Attachment and loss: Vol. 1. Attachment. Basic Books.

Johnson, S. M. (2019). Attachment theory in practice: Emotionally focused therapy (EFT) with individuals, couples, and families. Guilford Press.

McCullough, L. (2003). Changing character: Short-term anxiety-regulating psychotherapy for restructuring defenses, affects, and attachment. Basic Books.

Panksepp, J. (1998). Affective neuroscience: The foundations of human and animal emotions. Oxford University Press.

Tomkins, S. S. (2008). Affect imagery consciousness: The complete edition. Springer Publishing Company. (Original work published 1962–1992)

von Below, C. (2013). Anknytning i psykoterapi: Förstå och förändra anknytningsmönster. Natur & Kultur.