Utmattning kan komma smygandes likaväl som att plötsligt en dag går ridån ner totalt. När mina patienter ser i backspegeln så kan de ofta förstå att utmattningen har varit på gång under en tid men har levt på hoppet om att det snart blir bättre och man har försökt göra sitt allra bästa för att bromsa utvecklingen och gjort vissa justeringar i sitt liv. Utmattning kan ge bestående hjärnskador, långvarig stresskänslighet och ökad sårbarhet för stress och är en allvarlig sjukdom som påverkar livskvalitén. Det kan också ta tid att få tillbaka sin fulla funktion vilket kan påverka självkänslan. Genom att värdera sin egen hälsa högre och ta första symtomen på allvar kan man försöka bromsa utvecklingen i tid. Ofta börjar en utmattning med symtom som t.ex. svårigheter med minnet, man kan bli känslig för krav, få svårare att utföra mentalt krävande uppgifter och att komma igång. En vanligt beskrivning är att man hittar sig själv sittandes och får inget gjort. Andra kan känna att man vill vara ifred mer än vanligt, man orkar inte göra sånt som man vanligtvis brukar göra och tycker är kul. Men alla symtom vid stress är inte psykiska utan det är minst lika vanligt att man har diffusa fysiska symtom vid stress och utmattning som då kan bli svårare att koppla ihop till just stress. Fysiska symtom vid stress kan va att man blir känslig för ljud, ljus, lukter och beröring, värk i kroppen, drabbas av hjärtrusningar och får problem med magen. Sömnproblem är också vanligt, det kan vara svårt att somna för att hjärnan går på högvarv, man vaknar om nätterna eller alldeles för tidigt. Oavsett om man sover gott eller inte så beskriver dom allra flesta att man lider av en trötthet som inte går över oavsett hur mycket man än vilar. Symtomen kan alltså variera från person till person.
Â
Ju tidigare vi bromsar utvecklingen desto bättre, då blir vägen tillbaka ofta kortare. När jag jobbar med stress och utmattning i psykoterapi så brukar den akuta och inledande fasen gå ut på att kartlägga stressorer, göra en konkret planering för att snabbt vända utvecklingen och prioritera upp återhämtning och att få till det man själv mår bra av. Mitt i allt, är man kanske inte bäst på att se klart eller se lösningar på situationen och då kan det vara bra att ta hjälp. När vi tillsammans bromsat upp utvecklingen och man börjar må bättre är nästa steg att se till att man inte hamnar där igen genom att kartlägga mönster, sårbarheter och att förändra hur man hanterar olika utmaningar. På så vis kan man ta med sig nya erfarenheter, få en ökad självkännedom och bli mentalt starkare efter en sådan process.
